Noggrant ordnad oordning

Har börjat ett nytt granskning och kommentars projekt med Patrik, till skillnad från de förra som vi gjort där jag ”bara” skickat in fem valfria bilder. ( även om jag inför mig själv kanske begränsat mig med någon form av tema).  Så sätter nu Patrik temat efter de mål som vi/jag har formulerat. Så i varje omgång har jag ett ”uppdrag” att följa. Det som du ser här är den första omgången att försöka bringa ordning i den oordning som finns i det lilla intima landskapet.

 

Söderåsen våren 2018

Det verkar ju som alla landskapsfotografer har varit minst en helst flera gånger. Så kände ett tryck inte minst från mig själv att besöka denna nationalpark. Vet inte riktigt vad som jag förväntade mig men jag blev slagen med häpnad av den storslagenhet och variation i landskapet i detta som jag trodde platta Skåne.
 Så under april månad var jag där två gånger först före lövsprickningen och sedan under den första rejäla vårvärmen då det plötsligt exploderade. Blev ett antal underbara dagar då jag fick skrapa lite på ytan på denna fantastiska plats och uppleva allt från hällande ösregn och såphala branter täckta med massor av förmultnande hala löv till riktig högsommarvärme i april. 
Resultatet jag kommer tillbaka

 

 

Senvinter eller till slut så kom kylan

Till slut så kom den, kylan som gjorde att landet blev täckt av snö och is. Rysskylan som det stod i tabloidpressen. Härligt att slippa den där tunga grå som hängt över oss och istället vakna upp till krispiga mornar och knarrande snö när man väl påpälsad gav sig ut för att testa kamerans köldegenskaper inklusive batterier som snabbt gav upp i kylan. 

Jag har ju fortsatt med Patriks bildkritik omgångar så när jag nu skickade in bilder denna gång kom det som vanligt tillbaka saklig och konstruktiv kritik. Självklart tar jag då till mig valda delar av den och jobbar vidare och blir förhoppningsvis lite säkrare / bättre  på att få fram bilder som kan förmedla det jag vill ha fram ur bilderna, den känsla jag hade när jag var på plats i detta fall kylan…

Vinterbilder

I början av året var det inte mycket snö här på kusten utan mest regntunga, blöta, och mörka dagar. Så för att förstärka denna tunga mörka stämning har det blivit en del svartvitt under denna period. Jag har ju inte så stor erfarenhet av att framkalla svartvitt i denna digitala tid , men det är ju bara att öva och jag känner att jag kommer en bit framåt för varje försök.
Så håll till godo med några bilder från denna kalla mörka period här på kusten 

Kvadrater i hösten 2017

Under hösten har jag ju varit en hel del i skogen och jag hade en tanke att slutet av året skulle jag bara arbeta med ett objektiv och ett format. Och så skulle ja ge dem till Patrik Larsson för kritik som vanligt.  Nu blev det ju inte riktigt så då objektivet i fråga inte fungerade som det skulle när det kom. Så istället så blev det ”bara” ett format där jag använt både gamla bilder och arbetat med en annan beskärning och nytagna för just detta tillfälle. är spännande och lite svårt att tänka i lite nya banor på det här sättet känner jag. Samtidigt nyttigt att efter jag funderat och knåpat med bilderna få Patriks tankar om dem. Så nästa gång blir det nog såsom jag tänkt för nu har ju objektivet till slut kommit. Men till dess fem kvadratiska från denna höst.

Det lite större landskapet i Norra Kvill

Som jag skrivit tidigare denna skog i Norra Kvill är magisk att bara få vandra runt denna lilla nationalpark är en ynnest och få en se en i princip av människan orörd skog. Nu är ju det inte riktigt sant det finns ju några få märkta stigar..  men så nära man kan komma en orörd skog här hemma i våra trakter. Men det finns ju problem också för de som vårdar denna nationalpark, granen sprider sig  och sakta men säkert tar över från tallen. En utmaning om jag förstår det rätt för de som ansvarar över nationalparken. 

Det lilla landskapet i Norra Kvill

Det finns en liten nationalpark i Småland som heter Norra Kvill.
Ett ställe med en helt fantastisk skog men även små gölar. Under hösten har jag haft haft möjligheten att vara där två gånger, en lyx jag kan unna mig nuförtiden. Härligt att kunna unna sig flera dagar i sträck och varje morgon gå upp i den mörka skogen och sedan bara vänta på ljuset samtidigt som man hör skogen och dess djur vakna till en ny dag. Som ett första smakprov det lilla intima landskapet i detta fantastiska landskap.

Fulufjäll Göljåns kaos

I de södra delarna av Fulufjäll går ju Göljån , det var här för en massa år sedan (1997) ett av Sveriges största regnoväder genom tiderna hände. Det orsakade ett jätteskred som drog med sig massor av träd. Allt slutade som ett jätte plockepinn.
Har du inte hört talas om detta tidigare ? Well berodde nog på att massmedia samma helg hade fullt upp med prinsessans Dianas död i Paris. 

 

 

Vill du veta lite mer om denna katastrof
https://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/1997-regnkatastrofen-pa-fulufjallet-1.12691

https://www.sverigesnationalparker.se/park/fulufjallets-nationalpark/upplevelser/spar-efter-ovader/